Att sova under myggnät skapar ett lugn. En inramning, där alla tankar får landa och bearbetas, för att sedan för stunden släppas. Det ger resultat; i natt sov jag den bästa sömn jag upplevt på ett bra tag.
Just nu blåser
det utanför. Molnen varvas med små blåa spots på himlen och luften är
varm, men vinden tacksamt kallare. Min resekompis Jesper försöker duscha
i det minimalistiskt strilande vattnet på hotellet och jag tänker att
det är lika bra att vänta in ösregnet utanför istället. Vi bor vägg i
vägg och rörelsen av kranen ger mer ljud än den tänka vattenstrålen.
Undra hur han tar det? Att förlora sin Afrikaoskuld, på en resa med
någon som skrattar åt alla hans, fullt förståeliga, nojigheter och ännu
inte fixat varken sol- eller malariaskydd. Men det blir nog så. Att en
vänjer sig.
För fem år kickade vi igång
The Fortress och sedan dess har jag rest hit både 2012 och 2013 för att
besöka projektet. Fortet symboliserar en trygg plats där utsatta,
ensamma, unga tjejer får bo under sin graviditet, och som genom detta
hem växer till självsäkra, trygga och glada kvinnor. Som genom varandra
kliver bort från stigmatiseringen av Den Unga Ensamstående Mamman och
istället skapar ett systrarskap som stärker.
Det
är målet med The Fortress. Vägen dit är dock varken rak, lätt eller
alltid rolig. Det är hårt arbete från verksamhetens föreningar, både den
i Sverige och i Uganda. Jag kommer hit
en fjärde gång med en massa frågor i huvudet. Hur drivs ett ungt men
växande projekt, där nya lärdomar är konstant? Hur gör vi det genom två
föreningar i två väsentligt olika delar av världen? Hur - och med vad -
når vi ut till våra bidragsgivare i Sverige, som är rättvist och
respektfullt gentemot mottagarna? Kanske kan ordet välgörenhet bytas ut
mot solidaritet och på så sätt jämna ut den maktbalans som råder i en
givar-mottagarrelation? Förhoppningsvis kommer jag hem med några av
frågetecknen uträtade.
Frågan om
unga kvinnors rättigheter till sin kropp är global och går att
problematisera oavsett nationsgränser, kultur, etnicitet. Att
uppmärksamma globala likheter i ojämlika patriarkala strukturer tror jag
kan bidra till att öppna upp synen på att sociala problem inte är
statiskt kopplat till människors ursprung och nationalitet. Jag är
övertygad om att detta behövs än mer idag, i en värld där
högerextremismen får ökat fotfäste både i civilsamhället och i
politiken.
Regnet har hunnit börja ösa
ner under tiden jag skrivit detta. Vi har planerat in välkomstlunch på
The Fortress, men får helt enkelt vänta på uppehåll. No stress.
Fridens,
// Ida Kjellberg,
ordf. The Fortress Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar