Som bekant har Fortress ett samarbete med Institutionen för Socialt Arbete på Göteborgs Universitet. Detta innebär att verksamheten i Uganda tar emot studenter som väljer att förlägga sin praktiktermin utomlands. Precis så som vi gjorde den där hösten för tre år sedan, vilket resulterade i det vi idag kallar för The Fortress.
Vi i föreningen håller kontinuerlig kontakt med praktikanterna och denna höst är det Sara Manfredsson och Sophia Svenjeby som är objekt för vår avundsjuka. Genom att skriva och att delge oss praktikantvardagen stillas dock vår Kampala-längtan något, samtidigt som deras berättelser minskar avståndet mellan Sverige och Uganda och ger oss således ny dos av energi till att fortsätta med vårt arbete.
Läs och le!
Hälsning från Fortress-praktiktanter!
Tiden går fort och vi har nu passerat halvtid av vår vistelse i Uganda och på The Fortress. De senaste två veckorna har vi haft lite av en baby-boom i huset med fyra nya bebisar. Det är med blandade känslor som man ser bebisarna komma. Man blir jätteglad över förlossningar som går bra och att tjejerna med deras bebisar fått så mycket bättre förutsättningar för att klara sig än om de inte fått bo på Fortress. Samtidigt betyder barnens ankomst att tjejerna snart kommer att lämna huset, vilket alltid är sorgligt då man tycker så oerhört mycket om dem.
Ofta slås vi av vilken kämparglöd och livsglädje som finns inuti våra tjejer. När man hör deras historier om hur de blivit övergivna, utnyttjade eller på andra sätt svårt sårade av människor som borde älskat dem, så undrar man ofta hur de klarar sig. Visst är många modlösa då de kommer till Fortress, men på något sätt lyckas de hitta glädje, hopp och tro om framtiden. En del har mer driv än andra, vi har till exempel en tjej som endast ett par dagar efter att hon fött sitt barn åkte för att göra National Exams, tre veckor av prov för att få ta examen från det år i skolan de går. Detta för att kunna fortsätta skolan och på sikt kunna försörja sig och bebisen.
Eftersom att många av tjejerna slutat skolan tidigt så kan inte alla så bra engelska. Så vi försöker så gott vi kan lära oss lite ord på Luganda. Ibland går det lite sådär, som en dag när jag skulle svara en av tjejerna som tackade för maten vi lagat med ”tack för att du åt”. Webale är tack, så långt gick de bra, sen fick jag fundera en stund innan jag kom på och utropade ”Kunja”!!... Webale kunja, skulle absolut kunna betyda just tack för att du åt, men med tanke på hur mycket tjejerna skrattade så förstod jag rätt snart att jag sagt något annat. Tack för att du åt är ”webale kulja”… Webale kunja betyder ”tack för bajs”.
Hur som helst har vi en härlig tid på The Fortress. Att få se tjejerna växa, både fysiskt (ofta framåt) och mentalt är underbart!
Hälsa kalla Sverige från oss! Här är sommaren kvar, och kommer så förbli för evigt. Livet vid ekvatorn är inte dumt alls:)
Kram från Sara och Sophia
 |
| Höstens Fortresstjejer |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar