uppdatering nr 2.

En vecka till har gått och även om vi upplever mycket spännande är alla intryck är inte längre nya. Ett tecken på att något av en vardagskänsla infunnit sig är Evelinas kommentar när vi sitter på balkongen och äter frukost ”Det känns nästan som vi är utomlands” en efterföljande tystnad å sedan asgarv J

Vi har börjat planera till vilka ställen vi vill besöka Kigali, Golomolo, Jinja, Entebbe, Gulu, Mombasa, Zanzibar osv. Och vi insåg att 4 månader inte är speciellt mycket! Men om vi bakar in lite studiebesök i våra utflykter så kan vi ta ledigt några dagar från praktiken så vi ska nog kunna klämma in det mesta.

Närmaste i tiden ligger ett studiebesök på Mulago hospital här i Kampala där det finns ett projekt med HIV-positiva barn, vi förbereder oss på att upplevelsen kommer sätta djupa spår… På samma tema har vi även planerat in att delta i en HIV konferens på tre dagar för att få mer kött på benen då HIV frågan inte riktigt är lika uppmärksammad i Sverige. 6 % av Ugandas befolkning beräknas ha HIV (mörkertalet är dock väldigt stort) medan siffran i Sverige ligger på 0,05 %. Och vi möter dagligen personer som själva är HIV-positiva eller blivit påverkade på grund av att deras föräldrar eller andra nära dött i AIDS.

För att nämna lite roligare saker så firade vi Josefins 24:de födelsedag i Fredags. På torsdagen hade vi inhandlat presenter bestående av morötter, potatisskalare (till morötterna) och balsam. Kanske inte det man hade velat ha hemma i Sverige men här va det precis vad Josefin hade önskat sig. Vi köpte även en tårta som hade vit och neonblå kristyr fantastiskt fin tyckte vi ända tills vi på vägen hem hittade ett bageri med tårtor som på riktigt såg goda ut. På fredagsmorgonen väckte vi således Josefin med paket, tårta, tända ljus och sång. Josefin hävdade att uppvaktningen var bättre än på många år (no offence familjen Åkesson och Alex).

Fredagskvällen skulle spenderas på en indisk restaurang som vi hade hört skulle vara bra, men vi vände i dörren, omysigare ställe får man leta efter! Istället traskade vi bort till det stora köpcentret Garden City där vi viste att det fanns en indisk restaurang på taket. Och där blev vi inte besvikna, maten vi beställde var fantastisk och vi hade en riktigt bra kväll. Tänk att få både kött och kycklingbitar utan ben i, himmelriket!

På lördagen hade vi bestämt oss för att få lite färg om det var sol och till vår lycka sken solen när vi vaknade. Fairway hotell i centrum hade en pool som man fick använda hela dagen för ynka 8000 Ugandiska shilling (UGX), ca 18 SEK, så dit begav vi oss. På vägen dit fick vi erfara en kulturkrock mellan Uganda och Sverige. En boda-boda förare åker upp bredvid oss och frågar ”Hey muzungus, why are you naked?” (Boda-boda = MC-taxi, Muzungus = Vit människa). Ånej, vi var inte nakna! Shorts och linne hade vi allt men tydligen var shortsen lite för korta ;)

Till ljudet av tidig 90-talsmusik (bland annat Ace of Base!!) chillade vi i alla fall solstolarna och svalkade oss i polen, det var fantastiskt! När vi bestämde oss för bege oss hade vi fått färg som vi önskat dock var färgen mer stoppljusröd än gyllenbrun. (Thank God för Evelinas Aloveragel!!) Ida som hade bestämt sig för att läsa lite kurslitteratur i skuggan hånskrattar åt oss andra.

Vi har även besökt Nakasero marknaden där vi köpte allt från kastrull och färsk vaniljstång till ätbara småkryp (det var bara Ida som vågade smaka, vill hon poängtera!). 

Ett besök i Watoto kyrkan (två besök för Ida och Evelina) har också hunnits med. Ena gången var det en fantastisk barnkör som hade show andra gången var det en söndagsgudstjänst med gospel. Alla delar vi inte tron på Gud och Ida tyckte det var lite märkligt då alla sträckte upp sina händer (vår vän Moses föll även ner på knä) och bokstavligt talat talade till Gud. Jaha ja så gör man här… Men musiken var bra och det var bra drag! Dem av oss som inte är kristna har haft flera diskussioner med ugandierna om hur det är möjligt att inte tro på Gud. Vilket dock kan vara intressant då man får reflektera över sina egna åsikter orsakerna till dem.

room with a view.
 balkongutsikt från nathas och evelinas rum. 

nana hostel. vårt hem.

rolex (omelett-crepe)  - vår huvudsakliga föda. 

ibland hittar vi lyxmat. 

vår gata - ldc road

och även våra bodaboda-män

trottoar kampala-style

bodaboda

byggnadsställning i afrika. 

farmor dansar in på bröllopsceremonin förra
lördagen, iklädd en traditionell Gomesi. 

Så. Alla har börjat acklimatisera sig även om några magar inte riktigt är överens med maten. Som tur va har Josefin halva apotekets sortiment med sig och hon och Kim har även hittat en indisk hälsobod där det har inhandlats diverse hälsomedikament.

Sula bulungi (God kväll/natt)!!